
Bloggen står visst lite stilla. Jag har förnärvarande ingen aning om när jag skall få lust och ork att bryta den här isen, men så länge som inget händer finns det alltid Mer av mig. <– Där alltså. Främst på Twitter.

Bloggen står visst lite stilla. Jag har förnärvarande ingen aning om när jag skall få lust och ork att bryta den här isen, men så länge som inget händer finns det alltid Mer av mig. <– Där alltså. Främst på Twitter.
Till att börja med kan jag meddela att installationen av Mac OS X Lion gick fint. Det tog ungefär en halvtimme att installera alltihopa på både en Unibody-Macbook från 2008 och en Imac från 2010, exklusive nedladdningstiden. Little Snitch och Coda fick uppdateras för att fungera helt och hållet och en mindre visuell bugg syns numera i Utorrent men annars tycks allt fungera fint. Inga extra badbollar och inga sega, ostabila system på den här änden, alltså.

Så, vad kan jag säga om det nya systemet då? Jo, att det är en blandning av både gimmicks och smarta funktioner – och huruvida man har nytta utav vartenda en av dem är upp till en själv och vilket system man använder. Har man en Macbook från 2008 och framåt eller en Apple Magic Trackpad är flerfingersgesterna riktigt användbara. Själv har jag en Magic Mouse till Imac:en och tyckte att kändes omständigt och bökigt så det är inget som jag kan rekommendera.
Hur som helst, med det så kallade ”Mission Control”-läget (tre fingrar uppåt, syns i bilden ovan) kommer man åt alla fönster, alla skrivbord samt enskilda app galet snabbt so it’s all good där. Man kan även öppna fler skrivbord och flytta öppna appar mellan dem. Lauchpad (pinch med fyra fingrar) kändes väldigt gimmickig ända tills det slog mig att detta trots allt är snäppet bättre än att behöva gå in i Applications-mappen och rota efter en app som man inte använder speciellt ofta.
Jag är lite splittrad när det gäller utseendet. En del är tillsnyggat och mer användbart medan annat inte är speciellt snyggt och snarare har blevit struligare att använda än tidigare. Fade-effekterna flyter på fint fast på ett vis känns datorn långsammare eftersom man får vänta ut dem. Sedan visar Finders sidofält numera endast en enda kategori (”Favorites”) med gråa ikoner i stället för flera kategorier med flerfärgade ikoner vilket knappast känns som en förbättring. Mail-appen är ”Ipadifierad” och riktigt snygg och behaglig att använda numera. Både Mail- och iCal kan visas i fullskärm på det nya viset, på ett separat skrivbord.
Sedan är var det där med den ökända scrollriktningen och den försvinnande scrollbaren.. Det tar ett tag att vänja sig vid det men ju mer jag tänker på det desto mer logiskt känns det att scrolla på det ”naturliga” (<–Apples benämning) viset. Att scrollbaren automatiskt försvinner känns lite som att cykla utan stödhjul. Man får liksom testa gränserna till höger, vänster, upp och ned för att riktigt veta vart man befinner sig ibland. Men, ändå – det fungerar och ser minimalistiskt snyggt ut. Vissa appar (Google Chrome till exempel) behöver dock uppdateras för att dölja scrollfältet helt för just nu syns en nedbantad variant för jämnan.
Jupp, det var lite av mina första, spretiga intryck. Vissa ändringar (så som den motsatta scrollriktningen, fler fingergester, etc.) är rätt aggressiva men samtidigt känns det rätt friskt vågat av Apple att försöka innovera så här mycket på en och samma gång. Får dock hoppas att de lyssnar på sina användare, programutvecklare, etc. så att de inte helt tappar huvudet helt.
Läs mer: Ars Techinas John Siracusa har piltat ihop en enorm recension här och Apple själva går igenom funktioner mesta här.

Ja, hur går det egentligen med Sommar 2011? Jodå, stundtals är det värmebölja och stundtals börjar man nästan att tro att man är på väg in i hösten i förtid. Man får passa på när vädret är på rätt sida – som i bilden ovan.

I dagarna avslutades L.A. Noire och alla de DLC:s som som hittills har släppts. Lika mycket som etestiken, tekniken och de bitvis briljanta stunderna tilltalade mig hade jag till slut svårt för de repetitiva momenten och det ojämna, spretiga händelseförloppet där alla tycks döda alla.
Det är givetvis inget dåligt spel. Till att börja med skiljer det sig från mängden av sandlådespel på så vis att man följer upp spåren av lik i stället för att skapa dem. Sedan är detaljrikedomen helt galen, allt från ansiktsuttryck och återskapade Los Angeles-kvarter höjer inlevelsen mycket. Brottsplatserna innehåller gott om ströobjekt som höjer autenticiteten också. Film noire-stereotyperna avlöser varandra i ett friskt tempo. Att kalla spelet för en teknikdemo är givetsvis befogat men stundtals blir även berättelsen riktigt spännande, vilket verkligen driver en till att finkamma brottsplatserna lite extra noga, och då känns det verkligen inte fel att de har lagt ned lite extra krut på teknikdetaljerna också.
Vill du ha något lite annorlunda att spela, är sugen på något som är väldigt episodiskt, har en liten retro-CSI-agent i dig och är en någorlunda film noire-fantast eller bara lite retro, ja, då är nog detta något för dig.
-”Goodbye.” :(

Ibland händer det att jag pröva på någon av de launchers som finns till Android. Oftast slutar det med att jag avinstallerar dem efter bara något dygn. Men nu har jag hittat en som jag har suttit med lite längre än så – och jag tror faktiskt inte att jag kommer att vilja byta tillbaka till HTC Sense alls.
Så därför vill jag rekommendera:
Igår när jag var inne i Örebro centrum var allt inte riktigt som det brukade. Det låg konstgräs på delar av marken på Köpmansgatan, ovanför hängde ett vitt skynke och mitt emellan fanns skulpturer bestående av soffor, djur och ett huvud. På stortorget var en jättekanin under uppbyggnad.
Det hela är en del av Open Art 2011 där konstnärer från olika delar av världen får sprida ut sina konstverk över Örebro centrum. Här syns några bilder som jag tog med mobilen:

Ett stort huvud på Köpmansgatan

En långsamt snurrande peruk inne på Oscar C-galleria. Skulle den passa på huvudet strax utanför, månntro?

Jättekanin på Stortorget. På S:t Nicolai-kyrkan i bakgrunden rullade för en stund en textremsa som enbart upprepade ordet "LIV", "LIV", "LIV"

En snubbe sitter på en bänk vid hörnet av Stortorget

En till snubbe, fast denna gång under en bänk. Hade antagligen inte sett så rolig ut om det inte vore för killen som sitter på bänken och tittar sig runt.

Sedan en tid tillbaka kan vi lägga till Ipad 2 till högen av Apple-prylar som jag äger. Risken finns att min nästa mobiltelefon blir nästa eller nästnästa generations Iphone så då försvinner antagligen min trovärdighet som icke-fanboy näst intill helt. Därför tänkte jag att jag kunde fokusera på det negativa med Ipad 2 i stället för det positiva. För allt det positiva, besök exempelvis Apple.com/-.se eller Cult of Mac, vettja! Here goes:
Men ändå, jag gillar den. Faktiskt.
Jahopp, då börjar ledigheten sakta att lida mot sitt slut. Söndagsångest – på en måndag. Hur mycket man än trivs med att vara hemma så gör den roliga helgen att man gärna åker bort igen. Jag är i full färd med att utföra blomvariantenten av hjärt- och lungräddning på mina ihopskrynklade tomatplantor som uppenbarligen inte gillade att jag varit bortrest, samtidigt som jag går igenom bilder från ett dop och firandet efteråt.

Jag är nyligen hemkommen från Stora Mellby/Främmestad där Albin och Kristins dotter, Nova, döptes. Cermonin var gick fint och det fanns flertalet bekanta där som jag av någon anledning endast tycks träffa om somrarna. Trevligt var det i alla fall, och ännu roligare var det faktum att Anna kunde vara med också. Efteråt passade vi på att sova över hemma hos Albin och Kristin innan vi åkte åt var sitt håll igen.
Att åka hemåt var en stekhet historia eftersom min bil saknar luftkonditionering. Fläkten må blåsa på rätt fint men det finns en gräns för hur mycket nytta den kan göra. Så, note to self: Köp en bil med AC nästa gång och slipp detta helvete varteviga sommar.
Det är delvis lite på grund av allt detta har jag varit lite teknikfrånvänd och missat att de en Apple-event och E3 skulle försigå idag. Att komma in på Twitter och se alla reaktioner på vad som försigick på de båda ställena var därför lite oväntat. Får läsa sammanfattningarna som tenderar att dyka upp rätt snart efteråt i stället. Jag är nämligen rätt hungrig just nu och har upptäckt att jag behöver handla.
Som jag skrev i den förra posten skulle jag inom kort hamna i Örebro. Och det är därifrån som jag skriver nu:
Vädret är kanon och igår tog jag en av mina återkommande promenader mellan Brickebacken och centrum. Det blev en pytteliten omväg förbi studentbostadsområdet Grankotten och Örebro universitets campusområde där baddräkter tycktes vara senaste modet. Vågar man gissa att ett badområde med all sannolikhet skulle bli omåttligt populärt?

Det kändes inte helt korrekt att fotografera folks baddräkter hur som helst så här är en bild på universitetsbibliotekets fönster i stället
Därefter blev det en lyxshake + gratis dagstidning på Max, en titt i Örebros butiker och gallerior, träff med brorsan med sambo, X-men: First Class på bio och öl på Hellas restaurang. Jag laborerade rätt friskt med mitt gamla Foursqare-konto under dagen så det blev en del check-ins. Kul skit, det med.
I efterhand tror jag att jag solbrände mig lite i nacken för den var varm och känslig större delen av kvällen. Och idag är benen något tröttare än vanligt, vilket gjorde det lägligt att sätta sig och skriva denna bloggpost.
(En stilla undran efter att ha skrivit ihop detta på Ipad:en: Varför fixar man inte ett mobilvänligt adminsystem i webb-Wordpress eller åtminstone ordentlig mediahantering och textformatering i Ipad-appen? Det här var rätt bökigt.)